Då var det dags att ställa om klockan till vintertid och i vanlig ordning så fattade jag ingenting de första sekunderna i morse när jag steg upp. Jag tror att jag inte en enda gång sedan -82 eller när det nu var, har känt att jag har koll på just denna manöver. Det kommer alltid som en “Surprise” mer eller mindre och i princip från varje år har jag minnen relaterade till denna händelse. I morse gick det rätt fort faktikst, men jag fattade ändå inte att ställa om klocka föränn jag startade datorn (som ställer om sig automatiskt) och såg att, oj klocka är ju inte så mycket.
Mitt starkaste minne har jag från -96 då jag lagomt bedövad av nattens festande på nattklubben störtade i väg på mitt dåvarande jobb för att öppna, jag var sen, snudd på för sen. Jag öppnade superstressad och väldigt fumligt ytterdörren och rusar mot personalutrymmet bakom disken för försöka svara i den hysteriska telefonen som ringde. När jag ska runda disken till vänster så halkar jag i vattenpölen från den läkande AC anläggningen på väggen och ramlar pladask på höften samtidigt som jag sticker benet under brickstället och skrapar upp halva smalbenet. Jag räddar upp situationen snabbt och fortsätter svårt linkande mot personalutrymmet och rycker telfonluren från vägghållaren. -SUSANNE, svarar jag… Till svar får jag ett asgarv av min arbetsgivare som sa – JAG VISSTE DET, DU HADE INGEN KOLL!!!
Hahahaha… det är skoj nästan jämt!
/S
