En liten anekdot i sommarnatten..
Min söta son, KKB var 14 år och en liten slyngel en gång i tiden. 2004 gick han i 9:an och hade bestämt sig för att söka Hockeygymnasiet i Luleå och satsa på det här med hockeyn. Lars ”Osten” Bergström har alltid varit och är fortfarande väldigt involverad i Luleås Hockey och gymnasieintagningarna så när KKB var på PRAO i Luleå Hocky så möttes de båda…
Är man hockeytokig så är man, oavsett om man är gammal eller ung. Så när ”Osten” säsongen 96/97 förde Luleå Hockey i Elitserien till SM GULD så var ungen 8 år och lärde sig vem ”Osten” var. Efter det har ”Osten” vart ”Osten med stort O” så när han dessutom var närvarande 2004 vid ett samtal på praoen så förstår ni att det var STORT.
Lägg till detta att vi (KKB och hans familjer) kommer från byn och där finns det inga ”Osten” eller Micke Rhenberg eller Jarmo Myllis utan där har (hade) vi Hallin, Staffan Jakobsson och Runo Berglund, så ni förstår att för oss är (var) det helt osannorlikt att ta klivet till STORA Luleå och Luleå Hockey och möta legender som bla. ”Osten”….
Det småpratas det lite ledare och tränare emellan och sen var dags för ”Osten” att ta till orda och samtala med KKB. Vad samtalet egentligen handlade om berättas inte i denna historia men… den har en underbar inledning och här kommer den.
Osten:
Jaha, få se då? Vad heter du då?
KKB:
Kim Karlsson
Osten:
Ha ha ha! Heter du URBAN i mellan namn då?
KKB:
??????… He he he…. nä…. men min Pappa heter det!
KKB TÄNKER (lite stolt): Hur kan han veta det?
OSTEN TÄNKER (?): Jag och min stora trut!
Det kunde ha vart… K im U rban K arlsson
