Med filmmusiken från Amelie Från Monmartre klinkande i bakgrunden så inser jag att det är det jag ska göra... En fantastisk resa?
Jag har skjutit det ifrån mig i ett helt liv men jag har alltid sagt: Vi har bara våra barn till låns. Men inte fasen har jag fattat att det verkligen är så. Men NU står jag inför mitt livs resa eller som jag de senaste dagarna har kallat det: La Via Dolorosa- Sorgens väg, som samtidigt blir en fantastisk resa.
Jag ska imorgon sätta mig i bilen med mitt ”barn till låns” och köra de 122 mil det är till Halden för att med en övervakande hand och ett sogset hjärta (som samtidigt är sprängt av förväntan) lämna över min hjälte, min kärlek-min son till sin nya klubb och jobb som center i Comet i Norska Elitseriren.
Det har varit en så spännande vår med många frågor och många funderingar som tillslut rätat ut sig och blivit utroppstecken istället för frågetecken så nu är det bara köra....
Fylld av skräckblandad förtjusning låter jag härmed ”Le Fabuleux Destin d´Karlsson & Co börja…..
Hälsa grabben du har lånat ett stort lycka till från mig och Lillpucken… Också han till låns. Men vilket lån sen…
[...] hockeyresan för honom i alla fall… En förmodligen något sorgsen men förhoppningsvis stolt mamma skickar iväg sin lille lånade son på nya [...]