Jag flänger landet runt, som den dedikerade hockeymom jag är . Ibland går det uppåt och ibland går det neråt men i det stora hela så lyckas jag stanna kvar på den inslagna vägen om Le Fabuleux Destin d’Karlsson & Co….
Jag nyper mig i armen och tänker att jag är välsignad. Men inte är det lätt alltid. Jag kan inte sluta brottas med dom stora funderingarna och jag verkar inte kunna släppa taget. Får han i sig nyttig mat, kommer han att orka, har han fått nya kompisar, kommer han sig upp på morgonen, har han låst dörren, stängt spisen och släckt lyset. Är det lagfest nu igen, ska han in till Stockholm nu, varför det då?
Igår var det match igen och en ny arena att besöka. Trevligt fredagsmys med en ass och ett mål.
UNT.SE… igen
